jag kan aldrig någonsin beskriva min kärlek till håkan i ord. jag kan inte komma på nåt som är bättre än håkan georg hellström en sommarkväll. jag blir som en helt annan person, i en helt annan värld, håkanvärlden. jag kliver in, och när jag väl är där inne så kan inget få mig därifrån. då existerar bara håkan. underbara underbara håkan. jag minns när jag fångade rosen. håkan du kastade den, jag såg vart den var påväg, och det såg även tjejen bredvid mig. rätt mot oss kom den. båda tänkte samma tanke, gav varandra en snabb blick. men jag var snabbare. jag tog sats, och hoppade så högt jag bara kunde. jag fångade rosen i luften. rosen jag fick av håkan. herregud va töntigt det låter att man blir helt tagen av att fånga en liten ros. men det var ju han som kastade den. den hänger på väggen bredvid min enorma håkan affisch.

igår klev jag in i håkanvärlden. jag kollade på videon från peace&love med fullskärm och var helt borta. svarade inte när någon skrev på msn eller någon skickade sms. det var jag och håkan igår. ibland blir det så, ibland så bara måste man. då finns det ingen annan än håkan som duger. sedan körde jag igenom 2 album. det är som den bästa trösten som finns i hela världen. tänk om han visste, vilket hopp och vilken tröst han ger vissa människor, bara genom att finnas. genom att skriva ner de fantastiska rader han har i hjärnan. genom att stå på scenen under solnedgången en sommarkväll och bara låta folk älska livet. jag sluter mina ögon, låter öronen fokusera. jag älskar det jag hör, jag ryser i hela kroppen. sedan öppnar jag ögonen och älskar det jag ser. min underbara jävla håkan <3 fan va jag älskar dig, kan du förstå det?