Ibland undrar jag faktiskt vafan det är för fel på folk. Varför har alla sån storhets? Tycker många är rädda för att träffa nytt folk, och är alldeles för petiga för att jag ska palla med det. Jag har lärt mig att på något sätt kunna totalt stänga ute dryga människor. Finns det t.ex. en lärare eller nån i klassen som jag stör mig på så har jag lärt mig att totalt skita i den personen istället för att sitta och störa mig, det kunde jag inte göra förut.

Jag har lärt mig att se, se igenom falskhet. Lärt mig att läsa av folks kroppsspråk, miner, tonlägen, blickar, ansiktsuttryck. Jag har alltid varit bra på det, men nu är jag bättre än någonsin. Kanske för att jag varit med om mycket, kanske är det en naturbegåvning, vad vet jag. Om någon sitter och lovar saker, säger saker, som jag hört så många gånger förr så kan jag se den personen djupt i ögonen och tänka "fan vad du snackar skit, så jävla mycket skit". Men jag kan på samma sätt se en person djupt i ögonen och se att den personen talar sanning. Kanske borde jag läsa psykologi..? Hmm..

Jag känner att jag har blivit sjukt självständig, beroende av ingen alls. Jag fokuserar på mig själv, min träning och min familj. Jag känner själv hur otroligt mycket jag mognat de senaste månaderna. Folk i skolan ser mig nog som väldigt oseriös och sådär för att jag, Sanna, Annie och Matilda har så otroligt störd humor hahahhaha. Men när det gäller mina seriösa sidor så har det hänt nåt i hjärnan på mig. Jag känner behov av egen tid, av att se nya saker. Jag är ivrig att få ta körkort, resa, flytta hemifrån. Jag har mognat otroligt mycket på det sättet och tar tag i stort sätt ALLT som kommer i min väg. Jag känner mig inte rädd, känner att jag kan klara av allt bara jag vill. Jag tror på mig själv på riktigt för första gången i mitt liv.

Det är helt underbart att känna så. Det känns som "osäkra tonåren" är borta. Känner mig säker på vem jag är och vad jag vill. Orkar inte tänka så mycket på "undrar vad som händer om?" "tänk om det blir så om jag gör det" och sånt. Jag vill leva livet, för varför har jag annars fått det? Vill se saker, känner ett enormt behov av att resa just nu. Drömmer mig bort till typ USA flera gånger i veckan. Vill se London, Paris, Spanien, Miami, Kina, allt sånt!

Kanske är det på grund av allt det här som jag ibland kan bli frusterad över hur folk beter sig i min omgivning, för ibland går det inte att koppla bort. Kanske önskar jag att fler skulle mogna till lite, kanske känna lite som jag gör. Kanske gör många det redan, men det är inget jag märker av. Har liksom inte känt sammankoppling med någon på senaste tiden. Menar absolut inte att folk är omogna, för man kan vara mogen på många olika sätt. Och något som är moget för en person kanske inte är det för nån annan. När jag pratar om mogen just nu, så menar jag att jag mognat i hjärnan och blivit självständig.

FAITH, HOPE, LOVE
KEEP YOUR HEAD UP