asså ibland kan man fan inte låta bli att bli riktigt jävla irriterad på hur människor kan bete sig. det är fan sjukt ibland vad folk kan kasta ur sig, göra oförlåtliga saker. sen när man tror att allt ska bli bra så bara går allt åt helvete igen och man blir bara så äckligt less. det är precis som att man inte är värd att vara glad längre än en liten stund, att man måste få känna på hur jävligt allt kan vara. det kan börja som en liten skitsak och sen blir allt i hela världen annorlunda. men syns det på en? oftast inte. men hur mår man egentligen inombords? jag menar, hur fan mår alla? det kan man inte se, omöjligt att veta. men jag är bra på att se tecken, notera saker som inte många andra noterar. jag läser av andra så bra så det är sjukt. men jag tror att jag själv är jävligt svår att läsa av. det är några personer som finns i mitt liv på ett eller annat sätt just nu, som jag frågar mig själv nästan varje dag vafan dom vill mig egentligen. dom behövs fan inte, bara gör mig illa. folk som tror att dom vet så jävla mkt, ska alltid ha uppmärksamhet. amen hallå? sluta sno andras energi, ta tag i erat eget liv istället. och till kärringen på familjerådet: du kan dra åt helvete